Over The Rainbow

Bög, flata, lebba, gay, homofil, queer, stjärtgosse, akterseglare, fikus, böckling, homo.

Kärt barn har många namn sägs det. Dock går det nog utan att framstå som alltför kontroversiell att påstå att det gamla ordspråket inte bara känns gammalt, utan rent av obsolet när det kommer till en av de största vattendelarna i vårt samhälle. Även om det på vissa håll börjar bli socialt accepterat att vara homosexuell, i form av oinskränkta rättigheter på i stort sett alla plan, likställs det i andra delar av världen fortfarande med de allra värsta av förseelser, och kan i somliga fall bestraffas med ett nackskott.

En demonstrant från Ugandas första gay-pride 2012

Ingen av er har väl undgått debatten kring en potentiell bojkott av OS i Sotji till följd av den ryska statens förföljelser av homosexuella. Däremot kanske ni inte har hört talas om begreppet 'correctional rape', vilket har blivit ett allt vanligare tilltag för att omvända lesbiska sydafrikaner. I korthet går det ut på att våldta homosexuella kvinnor, för att på så vis få dem att inse hur mycket behagligare det är att ha sex med en man, och därigenom få dem att bli heterosexuella. Detta fenomen är ofta utfört av en släkting eller familjemedlem som inte kan acceptera sin närståendes sexuella läggning. Detta är dessvärre endast två av många länder där homosexuellas rättigheter är snävt inskränkta, och exemplen ovan utgör snarare en representativ bild av synen på homosexualitet än några extremiteter.

Kyrkan i Uganda eldar ohämmat på opinion mot homosexuella

Det är inte ofta Uganda når rubrikerna i den internationella pressen, men när det väl händer, så har det främst varit av två, inte alltför uppmuntrande anledningar. Idi Amin är och förblir det som de flesta människor associerar med Uganda, trots att det är över tre decennier sedan han blev avsatt - att den forne diktatorn satte Uganda på kartan i negativ bemärkelse går inte att förneka. Näst på tur att associeras med Uganda kommer sannolikt den motion som 2009 lades fram, vari dödsstraff för vissa homosexuella förseelser föreslogs. Lagförslaget ledde till att det internationella samfundet bildligt talat sparkade bakut, och flertalet länder i väst drog in sitt bistånd till Uganda, vilket snart fick till följd att regeringen blev tvungen att backa i frågan. Huruvida det är moraliskt korrekt att utöva sin makt genom det $tyrmedel samtliga ledare världen över lyster till går naturligtvis att ifrågasätta. Tyvärr har det alltid varit, och kommer troligtvis även fortsättningsvis att förbli ett incitament för länder att ge bistånd, om än i olika utsträckning. Personligen förhåller jag mig ytterst skeptisk till detta maktutövande, men när det kommer till beskyddande av mänskliga rättigheter får jag krypa till korset och ställa mig bakom handlingen. I min sinnesvärld så är det nämligen just en mänsklig rättighet att få äkta vem man vill, kön oaktat. Problemet med mänskliga rättigheter är att det inte finns en unison, världsomspännande konsensus kring vad som faktiskt är just en mänsklig rättighet.

Som bilden ovan skvallrar om, så är det inte så ovanligt som en kan tro med stringenta lagstiftningar, ämnade att inskränka homosexuellas rättigheter. När så nu Uganda häromveckan återupplivade det för några år sedan så omdebatterade lagförslaget - om än med den betydelsefulla justeringen att dödsstraffet fått ge vika för det i sammanhanget modestare livstidsstraffet, så bör det kanske inte komma som en så stor överraskning som det framstår som. Det går inte att förneka att den nyinstiftade lagen går emot de tendenser vi observerar i västvärlden, där homosexualitet blir alltmer accepterat. Men i Uganda och Afrika är det dessvärre inget uppseendeväckande. Faktum är att den nya lagen snarare representerar gemene mans åsikt i frågan. Upprörande kan tyckas, men sätts det i perspektiv så framstår det inte som en lika absurd sanning. Fram till 1979 var homosexualitet klassat som en psykisk störning, 2003 legaliserade vi homo-adoption, och så sent som 2009 blev det tillåtet för homosexuella par att ingå äktenskap. Och allt detta i vårt progressiva, sekulära Sverige. Just det faktum att religion har en betydligt svagare ställning i samhället har tvivelsutan gagnat vår syn på homosexuella. I kontrast till vårt Sverige, så har det till följd av den katolska kyrkans rigida och konservativa natur även blivit ett impediment för en mer tillåtande syn på homosexualitet. Det går på intet sätt att förringa kyrkans makt, och ett uttalande från påven må kanske inte innebära några större implikationer i vårt eget Sverige, men i ett land som Uganda, där kyrkan anses vara i det närmaste oantastlig får ogenomtänkta uttalanden direkt förödande konsekvenser. Förhoppningsvis kommer vi att se en liknande utveckling i Uganda som vi sett i Sverige, men jag är dessvärre något skeptisk till detta, framförallt till följd av just kyrkans oantastlighet.

Over the Rainbow