Money

Jag är medveten om att det är en låg frekvens på inläggen numera, men inte tänker jag be om ursäkt för det. Jag har nämligen, för första gången på ett bra tag, varit upptagen. Och upptagen har jag inte varit med vilken obskyr världslighet som helst - nej, jag har faktiskt haft besök. Även om jag må vara mån om att upprätthålla mina sociala relationer på alla håll och kanter måste jag även ibland resignera inför samma vardagliga bestyr som er dödliga människor, denna gång i form av tid som inte räcker till. Istället för att försöka upprätthålla någon form av hedervärd lägstanivå på bloggen, tog jag istället beslutet att ägna all min dyrbara tid åt att vara ciceron åt ovan nämnda bekantskaper.

När du så vill visa någon Afrikas från sin allra bästa sida, vad gör du då om inte vänder dig till denna kontinents oöverträffade och storslagna fauna. Samma fauna går numer att beskåda genom på de mest bekväma vis, för att även folk som anser sig för fina för att torka rent sin egen ändalykt även de skall kunna njuta av naturens smörgåsbord på ett för dem acceptabelt vis. Denna vitmanssyssla brukar i folkmun benämnas vid safari, och då vi lämpligt nog ansåg oss vara kvalificerade för ett sådant, så var det precis vad vi begav oss på. Vi styrde vår kos nästan rätt norröver från min residensstad Kampala, mot den på gränsen till överkommersialiserade nationalparken Murchison Falls. Som den allmänbildade läsaren noterar, så är varken fallen eller nationalparken alltså inte uppkallade efter något av sina alla djur. Inte heller är de uppkallade efter någon framstående ugandier. Nej, Murchison Falls National Park är uppkallad efter en skotsk geolog vid namn Roderick Murchison, såklart. 

De två vännerna och Murchison. Fallen, och inte geologen, dvs.

Vattenfall och deras storslagenhet i all ära, men de är rätt monotona och förutsägbara i det långa loppet. Som väl var hade vi inte planerat att spendera hela vår tredagarsvistelse vid dessa fall, vars till synes aldrig sinande flöde av skummande vatten fick trumhinnorna att vibrera. Mot djuren! lät det istället i skällan. Men innan vi själva hade hunnit söka upp Jafar och hans anhang på stäppen, så blev vi förekomna i vårt sökande av en skara ståtliga svin, vilka dök upp från ingenstans just som vi satt och superade. Tydligen bodde de där.

David and the Citizens

Efter denna vibrerande upplevelse var det sedan dags att bege sig ut i obygden i jakt på upplevelser som skulle toppa denna - något som dessvärre skulle visa sig bli svårt.

Det var inte det faktum att vi inte såg några djur som gjorde att den sammantagna känslan av Murchison Falls hade en lite fadd, utspädd eftersmak. Djur såg vi nämligen i stora kvantiteter, och vore det inte för att vi med endast någon minut missade en leopard, så hade vi varit mer än nöjda med vår skörd på den fronten. Inte heller var det vår förares ständiga tillkortakommanden som var det som fick en känsla av resignation, hopplöshet och bitterhet att sprida sig inom oss. Det var något helt annat som förstörde festen.

Oljetorn och giraffer, sida vid sida i Murchison Falls National Park

Mitt i de i övrigt av människan helt orörda vidderna tornar nämligen något mörkt och illabådande upp sig. I en inte särskilt poetisk metafor hade det nog gått att jämföra med hur Saurons torn i Sagan om Ringen tronar upp sig som ett ondskans epicentrum. Men riktigt så illa som att Sauron har infiltrerat Uganda är det naturligtvis inte. Det är egentligen bara vad det är, och det är precis vad det är, för det är ett oljetorn. Uganda har nämligen nyligen sällat sig till de länder som kan slå sig för bröstet och självbelåtet konstatera att de har oljefyndigheter under sin mark. I vissa avseenden ger det naturligtvis positiva konnotationer för ett fattigt land när oljefyndigheter görs på dess domäner. Det finns dessutom, tro det eller ej, en rigorös och ambitiös plan för hur Ugandas oljepengar skall distribueras. I enlighet med denna plan så kommer 90% av alla ugandier som idag är utan elförsörjning att nu få det, det undermåliga skolsystemet få sig en rejält översyn och landets ledande krafter har stakat ut en väg där de i sin masterplan 'Vision 2040' är övertygade om att Uganda kommer att vara ett land som tillhör de övre medelinkomstländerna inom denna 25-årsperiod. Regeringen har även lovat att inga djur kommer att komma till skada, eller att turistnäringen, vilken utgör 4% av Ugandas totala BNP, skall påverkas. Men naturligtvis är detta endast ett spel för gallerierna.

Är skymningen nära för Murchison Falls NP?

Som Patience Akumu, en av Ugandas ledande journalister skriver mellan raderna, så är det mer troligt att pengarna kommer att gå rakt ner i politikernas fickor. Detta intryck förstärks av uppgifter om hur avtalen kring distributionen ser ut. Att regeringen hävdar att dessa är konfidentiella utan att egentligen presentera några konkreta argument för denna hållning är naturligtvis alarmerande, men föga förvånande. Ytterligare ett orosmoment som Akumu lyfter fram är den kompromisslöshet och repressiva hållning regeringsrepresentanter visat upp då deras aktioner ifrågasatts. Men den värsta farhågan är förmodligen den mest skrämmande. 

Oljespill i Nigerdeltat har orsakat förödelse och påverkat såväl lokalbefolkning som miljö för generationer framöver

Det finns nämligen ett scenario där alla fruktar. Ett scenario som alla i Uganda skulle drabbas av. Ett scenario som redan utspelat sig i ett annat centralafrikanskt land. De är inte där än, men det finns många likheter mellan de olika skådeplatserna. Tillräckligt många för att skapa en högst befogad oro.

I Nigeria har oljan de senaste decenniernas varit en direkt eller indirekt orsak till en pågående miljökatastrof av enorma proportioner, till inbördeskrig, till att tusentals människor fått sin fått sin primära näringsgren förstörd, till att desperat protesterande människor avrättats i uppenbara justitiemord. Men oljejättarna de har bestått, kritiken till trots. Att de fortfarande är närvarande i landet, finns det egentligen bara ett, mycket lakoniskt, dystert svar på.

Money