måndag 11 november 2013

När jag kysser havet


Liksom Fantomen ibland beträder gatorna som en vanlig man, finns det även de sällsynta stunder då jag sliter mig ifrån mitt hedervärda kall att rädda vår värld. Då jag alltsomoftast brukar räknas till det så kallade människosläktet, påstås även jag äga en egenskap gemensam för samtliga individer av denna däggdjursart - jag sägs vara dödlig. Det är höljt i dunkel huruvida jag tidigare hade varit övertygad av faktumet, men efter gårdagens händelser tvekar jag inte längre. Det är nu avgjort. För att konsolidera min tes och beveka mina belackare ämnar jag nu presentera bildbevis för min övertygelse. Håll andan.

En liten krusning förtar minsann inte humöret

Här var kanske någon rädd. Någon annan, alltså.

Med risk för mitt eget liv agerar jag å hela gruppens vägnar vågbrytare

Det var i princip jag mot världen

Kampen var mycket jämn, och det stod länge och vägde

Men moder natur är en tuff motståndare...

... Och vår hjälte fick till slut bita i gräset

Är det här slutet?

Nej, han är ju odödlig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar